Marias blogg

Efter 5 dagar i Santiago ar var resa slut. Vi har strosat runt och tittat pa byggander och museer bla palatset dar Alliende blev stortad av Pinochet -73, kulhal finns fortfarande kvar i kringliggande byggnader. Vilka fantastiska parker med mycket harliga stora och exotiska trad och buskar. Det ar tur att de har satsat pa mycket gront med den otroliga traffiken. Santiago har c:a 6 miljoner manniskor men vi ar forundrade av att det ser snyggt och rent ut i vissa delar men naturligtvis finns det slumomraden som inte ser roliga ut. Sammantaget foll Santiago oss verkligen val i smaken.

De senast tva dagarna har vi hyrt bil och varit i vinddistriktet Casablanca, Valparaiso och Vina del Mare. Vindistriktet med i huvudsak chardonnaydruvan lag i en harlig dalgang men Valparaiso och Vina del Mare med enorma hoghus och slumomraden var ingen hojdare. Idag tog vi vagen soderut och besokte den fantastiska dalgangen Maipo, dar aven dess beromda vin kommer ifran. Det var hapnadsvackande vackert med snokladda toppar pa 3-5000 m.o.h. Att ta sig fram i bil i denna enormt utsrpidda stad med en bristfallig karta och inga vagskyltar i rusningstrafik var ingen lek, C korde pa kann och M forsokte checka vaderstracken och med hjalp av ev kanda byggnader. Vi var riktigt stolta nar vi kom fram bada dagarna utan att har kort nagon speciell omvag, vilket teamarbete!!! Var sista kvall avslutades med en pisco souer och en kvallspromenad inkluderande ett gympapass i narliggande park, ovant for kroppen men harligt. Vi kommer nu att lamna Sydamerika med saknad, vi har haft en fantastisk resa och vi kommer aven att sakna det extremt vackra vader vi har haft i 6,5 veckor. Kanske inte skall namna att dagen bjod pa 28 grader och stralande sol. Svart att tanka tanken pa morker och kyla.

Vi beslutade att avsluta resan lite tidigare da var nara och kara van Bettina ligger svart sjuk, vi hoppas sa att vi hinner hem i tid….

M ser naturligtvis fram emot att fa traffa nya barnbarnet med foraldrar och aven Leo med sin mamma Elin som ar hemma pa besok, annars boende i Linz, Osterrike for ett antal manader.

Historien om den vite mannens intrade i Sydamerika ar inget att skryta med. I det omrade som kallas for Patagonien sa var det pa 1500 talet ett glest befolkat land med ett fatal indianstammer. Indianerna som levde sa langt soderut som pa Eldslandet gick i stort sett nakna i kyla, sno och hard vind, de levde i stort sett pa att jaga guanacos for sitt skinn och kott. Spanjorerna som inforde sjukdomar och en del boskapsdjur och tog for sig enorma landomraden for sina boskapshjordar, sag endast indianerna som rovdjur som jagade deras boskap. Den vite mannen kunde naturligtvis inte acceptera detta och det utdelades skottpengar pa varje skjuten indian. Idag finns inget kvar av ursprungsbefolkningen, vilket inte ar nagot att vara stolt over.

Var har nu flygit vidare till El Calafate och vi har varit pa glaciarutflykt och besokt ett antal enormt stora glaciarer, de flesta glaciarer minskar i storlek men vi har aven besokt en vaxande glaciar som om man har tur kan se kalva. Detta missade vi men gissa om det mullrade i isen. Av intresse ar att svenska upptacksresande i slutet pa 1800-talet var mycket aktiva i dessa sydliga omraden och har t.o.m fatt glaciarer och sjoar namngivna efter sig. Sjoarna innehaller glaciarsediment som gor att fargen varierar under dygnet beroende pa solstandet och den vackraste var azurfargen. Som vanligt var vadret med oss med klarbla himmel och vindstilla vilket inte ar naturligt for denna arstid (var). Vanligtvis ar vadret mycket mer ogastvanligt och det ar inte ovanligt med inslag av stormvindar.

Sedan bar det av over den oandliga stappen med en skakig buss och vi passerade Chiles grans. Denna var en upplevelse med manuell skanning av vart bagage som skedde pa ett mycket amatormassigt satt , det var ingen koll pa vad som undersoktes sa nyttan av bagagekontrollen forstod vi inte. Vid vantan pa att fa passera gransen sag vi en condorparad med 15 condorer som svepte in i en ravin pa lag hojd framfor vara ogon -maktigt. Dagens mal var ett litet turisthotell fran 60-talet belaget pa en o med omgivande maktiga snokladda berg- Torres del Paine som betyder ” tornen vid azursjoarna” pa indiansprak. Dagen darpa gjorde en rundtur i Chiles storsta nationalpark och vyerna var imponerande. Vi hade gladjen att se guanacos med dagsgamla kalvar, strutsar, ravar, flamingos, fler condorer och en fantastisk fjallflora. Besokte aven ett vattenfall dar vi holl pa att blasa ut i sjon, lite laskigt! Gissa hurdant vadret var pa denna utflykt!? Efter nationalparksdagen fortsatte bussresan mot Punta Arenas, tidigare bas for Antarktisexpeditioner men numera bara ett blashal. Har lyckades M hitta ytterligare ett inkopsstalle, resultat en poncho, C kopte 4 lokalol (kostnad=1/4 poncho). Har intog vi var sista lunch med gruppen, var resa tillsammans ar avslutad med flyg till Santiago. Vi (C och M) har nu en vecka kvar i Santiagoomradet innan det bar hemat igen. Vi har haft en rakt igenom superlyckad resa.

Som tidigare utlovats bifogas den patagonska hackspetten plus ett vackert isberg.

Jag (Maria) har fatt den mycket trakiga nyheten att Eva inte langre finns i livet, hon gick bort den 17/11. Det ar en tung dag och jag ar mycket ledsen, vi har haft sa mycket gemensamt sedan barndomen och genom livet aven om vi nar vi bildade familjer hade glesare kontakter sa har vi alltid funnits for varandra.

C:a 200 mil soder om BA sa landade vi “in the middle of nowhere”, det var verkligen odsligt, oandligt stapplandskap, inte ett liv sa langt ogat nar. Vi blev dock upphamtade av en buss och transporterade till ett helmysigt hotell med havsutsikt over Atlanten. Trakten har dock ett fantastiskt utbud av land- och sjodjurliv. Vi sag en hel del av guanacos (slakt med kameler) och Argentinska strutsar med ungar. Dagen efter startade tidigt och vi akte buss 5-6 timmar (samma oandliga stapp som dagen innan) for att komma till Punta Tombo dar vi vandrade bland ett jattestort antal magellanpingviner. Det var en otrolig upplevelse att se pingvinerna sa nara och som t.o.m fatt ungar. En pingvin tyckte att vi var for nargangna och angrep var guide med ett bett i benet. Foljande dag akte vi ut till Valdes halvon for valskadning(ratval), sjolejon, sjoelefanter och olika sjofaglar. Vi sag verkligen valar pa nara hall som blaste upp sina vattenkaskader och forsokte visa sina hoppkonster, haftigt! Sen njot vi en lang stund sittande pa stranden nara frustande och stridslystna sjolejon och kande verkligen narhet av djuren. Vi overnattade nara havet och dagen efter blev endast transport till narliggandef lyg plats efter ett besok pa ett fantastiskt paleontologiskt museum dar vi sag akta dinosaurieskelett, en del uppskattat till 270 miljoner ar gamla.

Ny flygtur forde oss till Eldslandet och Ushuaia (varldens sista utpost innan Antarktis) dar vadret annu en gang motte oss med stralande sol. Har sag vi antligen for forsta gangen condoren, ofantligt stor och maktig, vi hade ocksa turen att fa se den halvmeterhoga svarta magellanspetten med knallrott huvud, en raritet! Vi akte det gamla fangtaget som forde oss till vacker nationalpark, turen var kanske i var synpunkt alltfor turistisk, men det ar tyvarr sa det ar om man skall komma till unika platser. Dock sag vi en hel del nya fagelarter t.ex parakiter och olika gass. Pa eftermiddagen blev det sjotur pa Beaglekanalen aven den alltfor turistisk men bjod anda pa fina djurupplevelser.

Kvallen ar sen sa bilder kommer senare.

M ar sa glad, jag har blivit farmor till en liten tjej. Efter nagra plagsamma dygn for mest hennes mamma, sa sag hon dagens ljus den 19 november vid 10-tiden pa formiddagen. 51 cm lang och 3870 g. Foraldrar och barn mar bra. Tank att ha blivit mormor och farmor inom ett ar, langtar att fa traffa och halla mitt nya lilla knyte. Tyvarr har jag ingen bild annu, da vi har varit ute pa den Patagonska stappen och Atlanten med guanacos, strutsar, sjoelefanter, sjolejon och ratvalar som sallskap. Nedkomsten firades i varldens sydligaste stad, Ushuaia, sista utposten innan Antarktisk. Vi aterkommer mer om det vid senare tillfalle.

Fran Peru gick farden till Argentina och Buenos Aires. Vi fick tva dagar for oss sjalva och pusta ut innan vi anslot oss till nasta grupp. BA ar en storstad med 11 miljoner manniskor, vilken trafik och avgaser. Har finns varldens bredaste aveny med 6 plus 3 sidofiler i vardera riktning, gissa om det var tufft att ta sig over 9 Juli Avenyn, det gallde att fa fotterna med sig. Trots storstad och luftfororeningar sa sag vi enormt vackra blablommande jakarandatrad. Vi besokte Eva Perons grav, de upprustade gamla hamnkvarteren dar skeppet Uruguay ligger som raddade Nordenskolds expedition vid forra sekelskiftet och hann med lite shopping men mest langtade vi efter att fa komma ut i naturen igen.

I sondags bar det av till Iguazo, ett av varldens storsta vattenfall. Efter en nagot skakig flygning sa landade vi till slut i ett subtropiskt omrade i norra Argentina. Vi motte regn och aska for forsta gangen pa dessa 4 veckor, Vattenfallen ar 270 st och gransar bade till Brasilien och Argentina. Det var nagot besvarligt i tullen att bo pa den ena sidan for att besoka den andra sidan. Vi har nu gatt om stamplar fran bade Argentina och Brasilien i vara pass. Den forsta dagen besokte vi vattenfallen fran den Brasilianska sidan i hallande regn men det kandes riktigt dramatiskt att ga pa dessa hala gangbroar med danande vattenmassor omkring sig. Dagen efter var det heldag pa den Argentinska sidan, vi hade tur med sol och 30 graders varme och det ar helt obeskrivligt hur vackra dessa vattenfall ar. Man kanner sin litenhet nar dessa vattenmasssor valler ut fran mangder av klippor. Vi vandrade pa hangbroar hela dagen och fick verkligen njuta av naturens maktiga under. Vi hade ocksa turen att se en hel del faglar bl.a tucan, pilgrimsfalk, fiskgjuse, olika arter av argentinska skarvar, rovfaglar,gamar, tonseglare som bygger bo under vattenfallen (helt otroligt att de klarar av att flyga in i boet) och andra farglada smafaglar. Nagra havsskoldpaddor och nasbjornar som alskade turisters medhavda matsackar och tva kapucciniapor som smaskade pa ett trads frukter. Tyvarr tog dagen snabbt slut och pa kvallen var vi pa en Brasiliansk buffe med show. Kanske inte i var smak men det var god mat och faktiskt hog klass pa showen.

PS. M fick ingen tango med sin kavaljer i La Boca distriktet i Buenos Aires.

Nu vantar Patagonien pa oss.

Nu har vi natt de stora hojderna, efter ett kort stadsbesok i Lima sa ar vi nu i Cusco som ligger pa 3800 moh. Det kanns i kroppen med nastappa, lattare huvudvark och tyngre att andas. Cusco finns pa Unescos varldsarsvlista och det forstar vi, den har en fantastisk charm med laga hus med vackra utsnidade spanskinfluerande balkonger och torg inramade av arkader. Den var ocksa incas huvudstad men spanjorerna har lyckats att sopa bort alla spar fran den tiden.

Vi har varit i Cusco i tre dagar och de tva forsta dagarna har vi besokt utgravningar fran incatiden och sett bevis pa deras fantastiska byggnadskonst dar stenblock, upp till 200 ton, har fogats samman med otrolig precision pa Andernas branta sluttningar.

Idag uppfylldes en av vara drommar, vi har besokt Machu Picchu i stralande sol!!!!! Verkligheten motsvarade drommen om denna mytiska plats. Vi for dit med tag och sista biten skedde med buss pa en smal serpentinvag utan skyddsracken upp till omradet, en hojd skillnad pa 700 m och M vagade knappt titta ut genom bussfonstret. Platsen ligger omgiven av tre spetsiga bergstoppar pa over 4000 moh sa omgivningen var helt bedovande vacker. Ingen vet hur livet egentligen levdes har men man vet att epoken tog ett abrupt slut, sa mysteriet kvarstar. Man gor fortfarande utgravningar och nya fynd.

I morgon gar farden vidare med buss over Andernas hogplata till Titicacasjon, hogsta hojden pa vagen dit ar 4300 moh. Dar skall vi ut och andast den tunna luften.

Vi har kryssat runt med ett harligt fartyg och landstigit pa 5 av de 9 oarna. Alla ar naturskyddade och man maste ha naturguideoch ga endast pa utmarkta stigar och vaja for sjolejon, leguaner, pelikaner, fregatter, blafotade sulor,havs-och landskoldpaddor, pingviner och mycket annat i djurvag. Det har ar djurens varld och vi ar besokare som maste ta hansyn. Man kan i alla fall undra om det inte blir en stor pafrestning for djuren nar en skock manniskor varje dag invaderar oarna och kliver mellan djuren med bara nagon till nagra meter mellan dom och oss.

Vi har passerat ekvatorn tre ganger, tva ganger till havs med tjutande batsiren och samtidigt upplevde vi en otroligt vacker solnedgang vid den forsta passagen av ekvatorn. Den andra passagen sov vi gott i var hytt, kanske gungade det lite extra men det var bara rogivande.

Pa on Santa Cruz som vi nu befinner oss sa har vi ocksa besokt Charles Darwin centret dar det bedrivs forskning bl.a med att foda upp olika skoldpaddor for respektive o, de blev i stort sett utrotade nar spanjorer, pirater och andra sjofarare passerade forbi oarna och tog dessa giganter till skoldpaddor med sig ombord som vattenreservoar och foda. Dessa gigantiska skoldpaddor ar pa den har on skyddade och de finns nu i flera naturreservat fritt gaende och man blir verkligen imponerad av att se dessa urdjur med dessa skoldar trampa runt bland grastuvor. De har accepterat att manniskor kommer och tittar pa dom men om man skulle narma sig inom en tva meters radie sa fraser de och drar in huvudet.

Den mest beromde landgaende skoldpaddan ar Lonesome George som hamtades fra on Pinta for ett antal ar sedan, han ar den sista levande giganten och ar troligtvis narmare 200 ar gammal. Han vistas nu i Darwincentret och vi forsokte fa en glimt av honom men han ville inte komma fram trots lock och pock fran vakterna. Han rorde pa huvudet och vi kunde i alla fall fa en glimt av hans enorma hydda

I morgon blir det en dag som gar at till att ta sig fran Galapagos via Ecuadors fastland och vidare till Lima (Peru).