Ett dygn tog det från Singapore innan vi åter trampade moder Sveas
jord, trötta men mycket nöjda med
vår resa. Det största intrycket gjorde förstås Papua Nya Guinea, vi klev in i
en helt annan värld, förflyttade oss nästan till stenåldersnivå.

Kort om Nya Guinea: Ön blev delad efter andra världskriget i en
västlig indonesisk- och en östlig papuansk del. Ett bergsmassiv löper i
öst-västlig riktning genom inre delen av Nya Guinea. En del bergstoppar når
högre än 4500 möh vilket ger stora skillnader på klimat och växtlighet. Två
tredjedelar av landets yta täcks av regnskog med ett rikt växt- och djurliv,
bla ett stort antal arter av paradisfåglar.

I landet finns stor etnisk och kulturell mångfald med ett tusentals
olika stamkulturer. De många lokala kulturerna har utvecklats isolerade från
varandra pga landets oländiga terräng. Stora områden i det inre av huvudön är
glest befolkade medan vissa floddalar och kustområden är tätbefolkade. Så sent
som efter andra världskriget så fanns det stammar i bergsområdena och i
sumpmarkerna kring de stora floderna som nästan var helt avskärmade från
yttervärlden. Strider är vanliga mellan olika folkgrupper, och klanfejder
och blodshämnd kräver fortfarande dödsoffer.

På Papua Nya Guinea existerar c:a 800 olika språk, byar som ligger nära
varandra kan prata helt olika språk. Det officiella språket är Engelskan
men ett blandspråk har utvecklats sk pidginspråket, vilket gör att de kan
kommunicera med varandra.

PNG är kristet men man lever efter de traditionella inhemska religionerna
även bland många kyrkomedlemmar. Oftast dyrkas förfädernas andar som anses
kunna påverka naturens krafter som ger ett drägligt liv och god hälsa.

Vägnätet är under utbyggnad, de nuvarande vägarna är otroligt
undermåliga endast grusvägar, tänk er en mycket dålig timmerväg. Det finns c:a
200 mil anlagd väg med endast 30 mil av dessa har asfalt.

Det är obligatorisk skola i 6 år men läskunnigheten är ung. 50% hos
kvinnorna och 60% hos männen.

80% av befolkningen lever på jordbruk, jakt och fiske.

Vi flög in till huvudstaden Ports Morseby som anlades av Engelsmännen
under deras kolonialtid. Huvudstaden är helt avskilt med vägförbindelse till
övriga delen av ön. Vi flög vidare med ett mindre plan till Taridalen
(höglandet) och till hulifolket även kallad perukfolket. Här var vädret som
svensk sommar med något kyligare kvällar. Vi fick en storartad och oförglömlig
välkomstentré i form av bybor som gått till flygplatsen för att se vilka som
kom med flyget den här dagen, det är tydligen ett folknöje. Byfolket som mötte
oss var utan skor och dåligt klädda. några män hade klätt upp sig i sina fina
festkläder vilket betyder höftskynken och peruker med ståtliga
paradisfågelfjädrar och målade ansikten. Det är bara männen som får klä upp sig
och de är mycket fåfänga. Kvinnor och män lever åtskilda i olika hyddor, när
pojkarna har fyllt 7-8 år flyttar de in till männen som lagar sin egen mat.
Kvinnorna får inte komma i kontakt med männens mat eller tillhörigheter med
risk för att kvinnan kan förgifta mannen. Kvinnan är till för att föda barn och
sköta jordbruk och grisar. Lämpligt jobb för kvinnor tycker Christer. Det är
viktigt för en man att skaffa en bit mark och köpa en gris för att kunna köpa
en kvinna som i sin tur skall odla marken, föda upp mer grisar och så att
mannen kan köpa sig fler hustrur osv. Vanlig föda är sötpotatis, taro (rotsak)
och bananer, grisuppfödning finns bara på höglandet. Vi fick också uppleva
en sk sing-sing dans som sker i samband med jakt eller strid med en annan klan.
Det är bara männen som får dansa.

Vi fick också tillfälle att få besöka sk perukskolan där numera c:a 25%
av männen lär sig att odla peruker vilket tar 18 månader att få håret att växa
till sig till en angiven storlek. Håret tvättas inte under den tiden utan man
duschar med flodvatten tre gånger per dag, gräs och strån stack ut från håret.
Vilken odör när en av männen lyfte på sitt hårsvall.

I samband med en tidig fågelskådarmorgon hade vi turen att få se 4 olika
arter av paradisfågel.

Vi flög vidare med ett litet 10 sitsigt cessnaplan till den mest
avlägsna fungerande lodge, vi hamnade nu vid Karawarifloden i låglandsregionen,
med en tryckande värme och fuktighet. Från lodgen såg vi ut över en oändlig
regnskog, den anses som den största sammanhängande regnskog som nu existerar på
PNG. Hit går inga vägar, skall man ta sig hit landvägen så blir det mer
än 7 dagar till fots och sedan kanot i mer än tre dagar, tur att vi vitingar
slipper det, vi skulle aldrig orka i den här värmen. Hit har inte plåt- och
plasten gjort sitt intåg, vi såg ingen nedskräpning, allt är naturprodukter som
återgår till naturen. Här såg vi ett helt annat förhållande mellan män och
kvinnor som lever tillsammans men det är fortfarande kvinnorna som har det
största ansvaret för grönsaksodlingarna och fisket. Mannens huvudsyssla är att bygga hus, jaga och
dansa. Här äter man inte sötpotatis utan sago som utvinns från sagopalmens märg, en stärkelsemassa som blandas
med kokande vatten, ser ut som klister, inte frestande alls. Till det äter man
fisk och grönsaker. Hos de här stammarna finns inte grisen.

Andevärlden och
vidskepelsen vet inga gränser på hur man tolkar olika händelser i omgivningen.
En gång i månaden då kvinnan har sin mens så måste hon flytta ut från familjens
hus och visitas i grishuset eller i
någon avlägsen hydda till dess hon anses ren igen.

Varje by har ett andehus
där kvinnorna inte har tillträde utan det är för männen som dryftar livets
problem eller vilka strider som skall påbörjas eller avslutas. Det var ett
antal dödskallar som fanns i dessa andehus, antingen från fienden eller sina
egna. Vi vita kvinnor fick faktistiskt komma in i dessa andehus, då vi
inte har förmågan att besudla
männen. Blodshämnd är fortfarande vanligt mellan klanerna. Det påstods att
kannebalismen var utdöd men vi är inte så säkra på det.

Vårt nästa stopp blir i den tredje största staden på PNG, här ser vi
kontrasterna när urbaniseringen går för fort. Hög arbetslöshet och kriminalitet
och stor nedsmutsning, även i huvudstaden Port Morseby anses ha den högsta kriminaliteten
i världen, här blir det bara en övernattning med en stadsrundtur innan flyget
går till Singapore och hem.